Jag har stått på samma plats sen du lämnade mig kvar. Kan inte sluta tänka på minnena och våra dar. Jag vill kunna tro på kärlek men riskerna är för många . Avståndet mellan dig och mig har blivit långa. Jag har alltid stått framför dig med du väljer att gå förbi. Men jag glömmer aldrig löftet att vi svor på för alltid.
Var det bara tomma ord ? Var det bara något som du sa?
För nu känner jag saknad av att jag inte har dig kvar. Då jag tappade min heder och all den kärlek jag trodde på. När du svek mig , då du valde att gå. Ser du såren som du lämnade eller hjärtat som slets itu ? Det är jag som står med sorgen och du som byggde upp en mur. Jag offrade allt för dig men vad gjorde du? Inte ett skit och jag inser det nu. Jag har en bild på den du var men det är inte samma som idag. Du är en falsk person men ändå så underbar.